so lonely…
ja, nu har han åkt. och jag är helt ensam. ärligt talat, just nu förstår jag inte hur jag ska överleva. har inte kunnat sluta gråta sen vi sa hejdå. det gör bara fruktansvärt jävla ont. hur ska jag leva utan min älskling, min prins, mitt allt? samtidigt så vet jag ju att jag överlever.. vad ska jag annars göra? lägga mig ner och dö av saknad? nja. men det kommer bli jobbigt, tomt och tråkigt. och jag kommer sakna honom så jävla mycket. det går inte ens att beskriva. jag saknar honom redan, massor.
för att få tiden att gå ska jag försöka se till att hålla mig sysselsatt. plugga, träna och umgås med vänner. få tiden att gå snabbare, tänka på annat. det är det enda sättet att stå ut.
ikväll äter jag chips och dricker päronsoda.. tröstmat 
men imorgon börjar allvaret. har många kilo att göra mig av med!
och så vill jag påpeka att om det är nån som vill komma hit och trösta mig så är ni välkomna. eller bara komma hit och umgås och göra mig glad. bara att komma 
speciellt till min käre bror, om du vill ta med flickorna och komma och hälsa på mig en helg eller så, så skulle jag typ bli grymt lycklig. jag saknar dig, emil, jag saknar er thelma och sally, och jag vet att ni skulle göra mig så himla glad. så tänk på saken? om du vill göra lillasyster lite glad? ;)
åh, vad jag älskar dig