I’m so bad
ja, helt värdelös faktiskt, på att uppdatera bloggen. men, jag skriver ju faktiskt för min egen skull, inte för eran. så det så! 
och jag har inte haft lust/tid att skriva på ett bra tag. men nu blev jag plötsligt sugen igen 
ja, sommarjobbet i norge tog ju slut för ett bra tag sen, och sista tiden räknade jag verkligen dagar och timmar tills jag skulle få åka hem till mitt älskade sverige igen. nog för att jobbet var helt okej, och lönen kan man verkligen inte klaga på, men 10 veckor var för mycket. dessutom jobbade jag halvt ihjäl mig på slutet och längtade hem så fruktansvärt mycket. så ja, jag var väldigt lycklig när det äntligen var över. och ännu lyckligare när lönen trillade in på kontot 
men såklart gick jag ju och kärade ner mig där i norge.. vilket gjorde det lite jobbigare att åka. så typiskt mig.. att kära ner mig i en 86årig tant. men hon är faktiskt helt underbar och innan jag åkte hem bytte vi adresser.. så nu tänker jag brevväxla med en 86åring i norge! inte illa, va?
har hunnit gå 4 veckor i skolan.. och det känns väl sådär. den här kursen borde liksom vara intressant men föreläsningarna är värdelösa och jag är totalt tom på energi. och jag kunde inte vara mindre motiverad att börja skriva uppsatsen. suck. men nu har praktiken börjat, 3 dagar har jag avklarat. på kvinnokliniken. det är intressant, roligt och lärorikt, men fysiskt och psykiskt utpumpande. tidiga mornar och långa dagar. man blir trött i kroppen, men ännu mer i huvudet. det är mycket att ta in, mycket att lära, mycket att tänka på. stress och press. man blir bedömd på allt man gör, man gör allt med någon som står bakom en och kontrollerar. det är såå stressande. och jag känner mig helt död när jag kommer hem. och man får se mycket. mycket hemskt. många tragiska människoöden. mycket sorg, mycket smärta. idag såg jag ett 10 veckors foster. en miniatyr-bebis. med öron, näsa och mun, tio fingrar, tio tår. en hel människa, bara mycket mycket mindre. och sen kastades det i sopkorgen. I SOPKORGEN!?! och jag stod där som ett fån med tårar i ögonen och undrade om det inte i alla fall fanns något mer humant sätt att ”göra sig av” med det lilla som om några veckor hade räknas till människa? det var jobbigt, fyfan så jobbigt. och enligt sjuksköterskan jag gick med är vårat jobb att ”normalisera”, för att göra det mindre jobbigt den som gör aborten. kanske lätt för den som gör det varje dag, men jag fick anstränga mig till max för att inte visa mina känslor och börja storböla framför kvinnan som själv kämpade med sitt beslut att avbryta sin graviditet. samtidigt är jag ju självklart FÖR abort, FÖR kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och jag förstår att många gånger är det inte läge att få ett barn och då är det mer rättvist för barnet att ta bort det än att föda det till ett liv där föräldrarna kanske inte kan ta hand om det. men hur lätt är det att tänka logiskt när man står där och räknar till 10 fingrar och 10 tår på något som sedan kastas i soporna? inte lätt alls, kan jag lova.
men i nästa stund kan man få lämna ett glädjebud. att få gå in till någon och berätta att man lyckades få bort all cancer på operationen och att allt hade gått jättebra. se glädjetårarna i deras ögon innan som kastar sig om halsen på en och tackar en som om det var jag som hade utfört operationen. ja, i dom stunderna förstår man hur folk klarar av att se allt det där hemska och smärtsamma.. på grund av all glädje som finns däremellan. all lycka och tacksamhet. och trots att idag har varit en sjukt påfrestande dag har jag aldrig velat bli sjuksköterska mer än vad jag vill det just nu. det känns bara som att.. det är så totalt jävla rätt.
well, annars då.. jo jag och william firade ju 1 år den 4 september. det firade vi med helt enormt god mat på Bistro le Garage. en sån där superdyr lyxrestaurang som man blir nervös av att äta på för man är rädd att hålla besticken fel eller nåt. haha. men maten var helt gudomlig, jag har aldrig varit med om något i närheten. ville bara göra lite reklam för det!
imorgon och fredag är jag ledig. såå skönt att få sova ut. fast ja, ledig blir jag ju inte riktigt. måste ju ta hand om min älskling som opererar ögonen imorgon. fast det gör jag ju så gärna
det var en litet uppdatering om vad som händer i mitt liv. nu ska jag nog återgå till ljudboken! gonatt!