all about the ups ‘n’ downs

mycket att tänka på just nu. kanske speciellt idag. måste fatta beslut, väldigt avgörande beslut dessutom. det ena beslutet är redan fattat, det om lägenheten. vi var och tittade på en 4a på mariehem idag, och den var fin och fräsch, så det var egentligen inte så mycket att fundera på. jag önskade nästan att den inte skulle vara bra, så jag slapp flytta. problemet är ju att william är borta när vi ska flytta, så det blir jag som ska flytta ut, flyttstäda och flytta in, och det känns inte det minsta roligt. men en bättre lägenhet kommer vi inte hitta så det var bara att tacka ja och hålla tummarna för att jag får lite hjälp med allt.

sen är det ju det här med medicin eller inte, ect eller inte.. ett svårare beslut. det viktigaste just nu är att klara av skolan till våren. som det är ju kanske det inte går. jag tvivlar på det, och det gör läkaren också. träffade honom idag och enligt honom är det medicin eller ect som gäller, och jag får fundera till imorgon. så nu måste jag bestämma mig och jag har ingen aning om vad jag vill. att vara sjukskriven en termin till är inget alternativ, jag är sjukt less på att gå hemma. dock finns ju alternativet att skjuta upp utbildningen lite och göra något annat ett tag.. men jag vet inte, jag vill verkligen plugga färdigt och bli sjuksköterska. och ect kändes väl först som det bästa alternativet, för jag minns inte att det var så himla jobbigt och jag vet att jag mådde väldigt mycket bättre av det. men sen pratade jag med william och han berättade om allt det där som jag inte minns. att jag tappade nästan allt mitt minne, att jag inte hittade ord, inte förstod nånting, att jag tänkte i slow motion, att jag var förvirrad, ringde på nätterna och sa konstiga saker, var helt borta osv. efter det så stod det ganska klart att ect inte är något alternativ om jag ska klara av skolan. då återstår medicin. och med tanke på de tidigare misslyckade försöken har jag ingen tro på att en medicin ska kunna hjälpa mig, bara en väldigt stor oro att jag ska bli sämre av den. men om det inte funkar som det är nu och jag inte är villig att ta något av alternativen som erbjuds, vad händer då? jag kan ju inte bara ge upp.. inte heller bara nöja mig med att må som jag mår nu när jag vet att det går att må så mycket bättre. så jag måste våga prova, måste ta något beslut och måste fortsätta försöka ta mig uppåt och framåt. och det gör jag ju inte av mig själv så jag måste ta emot hjälpen som erbjuds. men det är inget lätt beslut.. jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. just nu tycker jag bara att livet är fruktansvärt orättvist och undrar om jag någonsin kommer klara av att leva ett normalt liv. varför ska jag behöva ta dom här besluten? och varför finns det ingen enkel väg? att allt ska vara så komplicerat jämt..

nåja, det är bara jag som kan fatta beslutet. behövde bara skriva ut lite av mina tankar, tänkte att det kanske skulle hjälpa. sen får jag sova på saken och förhoppningsvis fatta rätt beslut imorgon.

imorgon blir det då fika på stan med veronica och sen träffa läkaren. kanske kan hon också hjälpa mig lite i mina funderingar? anyways, nu måste jag hitta nåt att stoppa i magen. ciao!